Jesper Humlin är en av de mest uppburna poeterna i sin generation. Men hans håg står snarare till att få stipendier än en stor läsekrets. Hans dikter är svårgenomträngliga och hans trognaste läsare är en inflyttad kines, som i långa, utförliga brev visar att han inte begripit någonting av dem. Hans förläggare, som alltid tar emot Jesper Humlin på förlaget i sin roddmaskin på väg fram och tillbaka över Östersjön, vill att Jesper ska börja skriva kriminalromaner istället. Därför har han redan meddelat sin säljavdelning att nästa bok blir en deckare och för säkerhets skull också skickat ut ett pressmeddelande om detta. En som redan är igång med sitt deckarskrivande är Humlins 95-åriga mamma (som till vardags försörjer sig på telefonsex). Likaså planerar även Humlins kollega och argaste konkurrent Viktor Leander att skriva en detektivroman. Humlin känner hur hans hittills givna position på den svenska parnassen börjar vackla, men det som får marken att definitivt rämna under honom blir en biblioteksuppläsning, dit ett antal interner bjudits in. Humlins poesi faller dem inte på läppen och uppläsningen slutar i slagsmål och kaos.

Men som bekant är kaos granne med Gud och räddningen för Jesper Humlin blir mötet med invandrarflickan Tea-Bag. Hon har tagit sig illegalt till Sverige och lever här under olika identiteter. Humlin bestämmer sig för att starta en skrivarkurs för Tea-Bag och hennes vänner med baktanken att få en ny ådra till sitt författarskap. Men skrivarkursen blir inte som Humlin tänkt sig och mötet med Tea-Bag mycket mer omvälvande än han någonsin kunnat tänka sig. Tea-Bags språk är alldeles eget och hennes berättelse växer ut till en skakande men samtidigt poetisk skildring av dagens Sverige.